Det finns dagar då orderlistan ser ut som en sociologisk studie. Någon i Kiruna beställer en t-shirt om Borås, en svensexa i Malmö fyller varukorgen med äktenskapskapshumor och mitt i allt dyker ett politiskt inkorrekt skämt från 70-talet upp. Det får en att stanna upp och fundera på den där enkla, men ändå så komplexa, frågan: vad är det egentligen som är roligt?
Här på Shirty ritar vi motiven, väljer ut plaggen och ser varje beställning som kommer in. Men vi har medvetet valt att inte ha ett lager med färdigtryckta tröjor. Varje plagg trycks på beställning, specifikt för dig. Det betyder inga osålda tröjor i en dammig hög, inget svinn, bara en t-shirt som får ett hem för att någon faktiskt ville ha just den. Det är en modell som låter oss ha ett enormt sortiment, och som ger oss en unik inblick i den svenska humorsjälen.
Humorn som kittlar – tabu och provokation
Det finns skämt som omedelbart skapar en reaktion. De som balanserar på en knivsegg mellan det roliga och det fullständigt olämpliga. När vi ser en beställning på en t-shirt som den med texten ”Aga” vet vi att den inte är menad att tas bokstavligt. Snarare är det ett sätt att peka på en generationsklyfta, en mörk blinkning till en svunnen tid och en uppfostran som idag är otänkbar. Den skrattar inte med agan, utan åt det absurda i att det en gång var en realitet.
På samma sätt landar den råa, nästan pubertala, humorn. Tröjan med det censurerade, men ändå uppenbara, ”K*ken står” är sällan ett personligt statement för en lugn hemmakväll. Vi ser den ofta i gruppbeställningar inför svensexor och grabbhelger. Det är en humor som fungerar som en ritual, ett sätt att för en stund kliva ur vardagens roller och bejaka det grova, enkla skämtet som förenar en grupp här och nu.
Skrattet inifrån – det svenska internskämtet
Sedan har vi skämten som kräver en förklaring för utomstående, de som fungerar som ett hemligt handslag. När vi designade ”Typiskt Borås” var det en hyllning till ett av Sveriges mest seglivade internetfenomen. Att se den tröjan dyka upp i beställningar från norr till söder blir en varm påminnelse om hur en hel nation kan enas i kärleksfullt – eller ja, mestadels kärleksfullt – hån mot en specifik stad. Du behöver inte ha varit i Borås, du behöver bara vara en del av den digitala gemenskapen för att förstå.
En annan favorit i den här kategorin är ”Det blåser upp till grogg”. För en oinsatt kan det låta som en harmlös väderprognos, men för den som kan sin svenska samtidshistoria är det en mörk och absurd referens. Det är ett perfekt exempel på svensk humor när den är som bäst: torr, lite dyster och med en förmåga att omvandla nationella trauman till något så vardagligt som en drinkbeställning.
Kampen, ironin och relationerna
Humor om relationer och könsroller är en evig källa till skratt, men den har definitivt förändrats. Den klassiska svensexe-tröjan ”My Wife Thinks I’m Faithful” lever kvar, en sista, skämtsam suck från en man på väg in i tvåsamheten. Det är ett skämt som tillhör en viss mall, ett visst tillfälle.
Samtidigt, i en helt annan del av humorspektrat, ser vi t-shirten ”Feminist Starter Pack”. Det här är metahumor, ett skämt som bygger på internetkulturens ”starter pack”-memes och som ofta köps av de som själva identifierar sig med rörelsen. Det är en kärleksfull satir över stereotyper. Som en direkt motpol dyker ”Mannens dag är varje dag” upp. Det är ett skämt som antingen kan läsas som en ironisk kommentar till patriarkatet eller, beroende på bäraren, som en trött suck mot vad som upplevs som en identitetspolitisk diskussion. Alla tre existerar sida vid sida i vårt flöde, små meddelanden om hur vi ser på varandra och oss själva.
Att äga sitt skämt – självironi och subkultur
Den kanske varmaste och mest sympatiska formen av humor är självironin. Att ta något som samhället ser som en svaghet eller en stereotyp och bära det som en medalj. Vår ”Alkoholist? Javisst!”-tröja är ett strålande exempel. Den lånar sin form från en politisk slogan och avväpnar hela diskussionen med ett leende. Det är inte ett rop på hjälp, utan ett konstaterande – en del av den svenska dryckeskulturen förpackad med glimten i ögat.
På ett liknande sätt ser vi hur subkulturer använder humor för att definiera och hylla sin egen identitet. Vår tröja med den ikoniska silhuetten av Eddie Meduza är inte bara ett skämt; den är ett ställningstagande. För bäraren är det en signal till andra invigda, en symbol för en livsstil och en musiksmak som stolt står utanför det finkulturella finrummet. Det är ett ”vi mot dem” som uttrycks med värme och gemenskap.
Den universella suckens tröja
Och sen, bortom alla smarta referenser och provokationer, finns det där helt universella tillståndet. Känslan av att allt bara rullar på, i en aldrig sinande ström av likadana dagar. Inget motiv fångar det bättre än ”Same Shit Different Hat”. Det är en fras som är så enkel, så uppgiven och så oerhört relaterbar. Vi ser den på t-shirts när vädret är lite snällare, men också på en tjockare sweatshirt eller en mysig hoodie när kylan biter i. Det är en påminnelse om att känslan av meningslöshet är konstant, men att man åtminstone kan vara bekväm och varm medan man genomlider den. Den är faktiskt en av de mest trösterika tröjorna vi har, och en storsäljare i hela vår brokiga samling med humor t-shirts.
Så, vem skrattar vi åt? Efter att ha sett tusentals beställningar passera är mitt svar ganska enkelt: vi skrattar åt allt. Åt oss själva, åt varandra, åt makten, åt historien och åt den där absurda, underbara och ibland helt obegripliga sak som kallas för livet. Och det, tror jag, är ganska vackert.
/ Mathilda, Shirty.se
